Garnet räckte!

Så nu är Effervesce klara. En ren fröjd att sticka de här sockorna då mönster och garn passade perfekt tillsammans.
Jaha. Nu har jag det röda paret kvar att sticka färdigt och fortfarande utmaningen att sticka ett par med något av mina Wollmeisegarner.

Ett par till

Nu kan jag göra nästa strykning på utmaningslistan, för, hah!, nu är det gamla projektet Pamina äntligen klart. Här ligger de på sockblockningstork i gryningen.

• sticka minst ett par sockor av sockklubbsgarnerna 
• sticka minst ett par sockor av min samling tyska sockgarner
• sticka färdigt minst en av mina påbörjade sockstickningar

Jaha. De sockstickningar jag har i gång nu är supersnygga Effervesce (där jag är osäker på om garnet kommer att räcka) och de röda Herrensockerna. Helst vill jag ju sticka klart dem innan jag sätter stickorna i något nytt, dvs sockstickning med garn från den tyska samlingen, men vi får se hur det känns med det. Det finns alltid ett roligare projekt bakom nästa länk, eller hur?

Kiila klara

Ett par bläckblå Kiila klara - och jag kan stryka en av punkterna på min utmaningslista. Yey!

• sticka minst ett par sockor av sockklubbsgarnerna 
• sticka minst ett par sockor av min samling tyska sockgarner
• sticka färdigt minst en av mina påbörjade sockstickningar

Men nu när jag kommit igång och liksom "brutit förbannelsen" med att de där härvorna bara blivit liggande kanske jag stickar vidare med dem. Hmm, det behöver ju inte bli sockor av allt, tänker jag.


Förhoppningsvis har jag också samlat tillräckligt med mod och inspiration för att ta mig an ett par sockor i Wollmeise också. Ach, schmertz!

Så blev dom tre

Jag har varit på resande fot en knapp vecka. Och ingen de pågående sockorna passade att ta med. Så entré för den blå tåupp-sockan Kiila. Den här gången stickar jag faktiskt med ett av de där amerikanska stickklubbsgarnerna; Cosmic Handpainted Sock i färgen Inkwell. Och plötsligt har jag tre parallellt pågående projekt. Oh dear. 

Tåupp-tekniken är ingen favorit, men jag inser vitsen med den när det gäller att ha koll på garnåtgången. Nu har jag t.ex. stickat skaftet ca 10 varv kortare för att garnet ska räcka till socka nr 2.
Under helgen har jag fortsatt sticka också på de andra två sockutmaningssockorna som jag har på gång. 

Efter den här bilden togs har jag stickat hällapp och vänt hälen också på Pamina nr 2. Det är himla pilligt med de här vridna maskorna som ska korsas och trixas med, men det är ju faktiskt värt besväret. Trots valet av den praktiska sockgarnsfärgen Vit. 

  

Så här blev häl och kil på Herrensocken mit Aranmuster (fortfarande helt obegripligt namn). Med en lätt överexponerad mobilbild försöker jag än en gång återge garnets fantastiska röda färg (fortfarande helt omöjligt). Hällappen är helt slät och vändningen under hälen alldeles vanlig. Inte alls lika spännande som hela rasket ser ut uppritat som små rutor.

  

Fascinerande ändå att det går att beskriva hela momentet som ett diagram! Det här med att rita en sockbeskrivning är något jag absolut ska lägga på minnet.

En omöjlig röd

Nu har jag äntligen vågat greppa ett av garnerna som legat alltför länge utan att bli stickat med. Det här är ett sockgarn från Hazelknits  som heter Ruby Love. Ja, alltså färgen är i verkligheten djupt glödande röd och inte blaskigt brun som på bilden. Helt omöjligt att fota färgen så den ser OK ut - har försökt flera dagar med olika ljusförhållanden. Men åh vilket härligt garn att sticka med!

Mönstret är från tyska tidningen Verena, ett specialnummer med bara sockor. Något förbryllande är det titulerat Herrensocken mit Aranmuster vilket inte går ihop nånstans. Inte en korsning av maskor så långt ögat når! Istället är det omslag och hopstickningar listigt placerade som gör att de slätstickade ränderna sticker iväg åt än det ena, än det andra hållet.

Nytt (och utmanande!) för mig är att beskrivningen endast är uppritad som ett diagram. Det är inte helt självklart att hänga med bland alla rutor, pilar och asterisker. Men intressant att det verkar funka att rita ut även all formstickning vid hälen.

Lägesrapport

Igår kväll återupptog jag stickandet på min avstannade UFO-socka. Den är från förra årets sommarsemester då jag i totalt nervarvat tillstånd hade ro att sticka skaftet på fina Pamina. Efter det gasade livet på igen och det fanns inte längre tid till att stirra i diagram och pillra med vridna maskor. Så den blev liggande. Vid något tillfälle under hösten/vintern har jag stickat hälen och sen lagt ifrån mig den igen. Men nu kändes det sjukt kul att slänga sig in i diagrammen och bara sticka på igen. Med liv och lust! Jag kör på så länge det känns roligt, när det blir tråkigt kan jag nysta orange garn. Hej, hej!

Nu har jag öppnat paketen

Utan större åthävor har jag nu i eftermiddag öppnat alla sockklubbsgarnspaket (20 bokstäver i det ordet). Här kan du se vad som fanns i dem! 

Världens sämsta sockklubbsmedlem

Hej!

Jag heter Heléne och håller till på En Till Stickblogg med mina stickningar. Precis som flera redan skrivit här känns det roligt och välbehövligt med en utmaning som syftar till att minska mängden garn i hyllorna.
Jag gick igenom min garnsamling för ett tag sen och blev lite förskräckt när jag såg vilka mängder sockgarn jag hade samlat på mig. Inte minst dyrgarnerna från förra årets Cookie A Sock Club – som jag har stickat 0 par av och inte ens öppnat alla garnpaket. Jag kvalar bergis in som världens sämsta sockklubbsmedlem.
Det känns bara slösigt och korkat att inte komma till skott och börja sticka av stashen.

Jag utmanar därför mig själv att innan året är slut

• sticka minst ett par sockor av sockklubbsgarnerna 
• sticka minst ett par sockor av min samling tyska sockgarner
• sticka färdigt minst en av mina påbörjade sockstickningar

Blogg: http://entill.typepad.com

Ravelry: entill 

Instagram: @entill