Blå flätor.

Jag tror att tough love sock från sweetgeorgiayarn har blivit mitt nya favoritgarn. Så otroligt mjukt och det blir så fint när man stickar med det. Jag tror att det är rätt så slitstarkt för jag orkar inte dra av det med fingrarna utan måste klippa av det. Ska bli roligt att se när jag börjar använda sockarna i höst. Jag har stickat ett till par flätstickade knästrumpor från Cookiea, fast den här gången gjorde jag mudden i enkel resårstickning.

Astrakan

Verkar vara ett väldigt populärt sockmönster och det förstår jag för dom är så roliga att sticka och blir så fina. Har stickat mina i wollmeise och färgen Rosenroth. Svår färg att fotografera. Mönstret har duktiga Kamilla Svanlund gjort och jag kommer absolut att sticka fler designer av henne. Såg att hon har en mysterie-sock-kal på ravelry.

Värmen har kommit till Norrbotten.

Äntligen har värmen kommit till norr och det är väl lite för varmt för yllestrumpor. Men jag är som mest kreativ den här tiden på året. Nu när jag tittar på bilderna ser jag att det är ett litet annorlunda färgbad på foten av sockan. Det såg jag inte igår kväll när jag stickade färdigt. Så går det när man har hundra små bollar restgarn som man försöker bli av med.

Starry,starry night.

Så heter par nummer 3 och mönstret finns här. Jag har stickat i wollmeise marinblå och en melerad orange som heter sonne. Det orangea garnet räckte inte helt fram så det fick bli enfärgad blå tå. Men Jag tycker inte att det gör så mycket. Jag har ju blivit av med en boll i min stora restgarnskorg.
Jag är en stor älskare av wollmeisegarn så jag har en hel del. Det funkar att sticka det mesta av det. Både sjalar, tröjor och sockar.

Sen så har jag börjat på par 4 ur korgen med restgarner. Ett par knästrumpor, som jag stickar med randiga bårder.
Jag har en underbar bok med mönster av lettiska vantar och därifrån har jag plockat ut en del mönster, sedan improviserar jag och hoppas å det bästa.